Samlarna

Bakom kulisserna på Sjöhistoriska

När galjonsbilderna var som störst

Galjonsbilden heter just så eftersom de utsmyckade galjonen, förstävens utbyggnad. Under olika perioder har de växlat i utseende, storlek och placering. Allra störst var de under slutet av 1700-talet, alltså under skeppsbyggmästare af Chapmans högtid.


Det här är VLADISLAFFs galjonbild från 1783 i vår minneshall. Den är över fyra meter hög och man behöver lift för att damma av den som ni ser att jag gör på bilden.

De här stora galjonsbilderna kunde till och med inverka på skeppens seglingsegenskaper. Det hände därför att man högg dem i ett lättare träslag som alm och bok, vilket i sin gjorde att de inte stod emot röta och slitage lika bra och slets snabbare. (Under 1600-talet hade man använd ek, som ju står emot väta och torka mycket bättre.)

Som tur var valde man furu till många galjonsbilder från 1780-talet, vilket både är lätt och relativt hållbart. Det var då många av våra svenska linjeskepp och fregatter byggdes. Man insåg värdet i bildhuggarnas arbete och tog ofta galjonsbilderna till vara efter att ett skepp utrangerats.

DYGDEN var ett av dessa linjeskepp med galjonsbild byggd av furu. Det exploderade och sjönk utanför Karlskrona 1793. Man bärgade då galjonsbilden och satte den på ett nytt skepp tre år senare. Det skeppet hade man tagit från Ryssland i slaget vid Hogland 1788. Den fick en sköld med bokstaven U (V) för VLADISLAFF, skeppets namn. VLADISLAFF är utan tvekan museets största galjonsbild!

Loading