Samlarna

Bakom kulisserna på Sjöhistoriska

Susanna Allesson Nyberg

Francis af Sheldon


Modell i våra samlingar av 60-kanonsskeppet Wasa som Francis byggde 1778 tillsammans med sin far Gilbert efter af Chapmans ritning. Modellen är byggd av Sheldons och är en av de finaste "Sheldonmodellerna" (O 00014)

Här kommer lite om mannen som inte fick plats i min förra blogg: Gilbert Sheldons son Francis af Sheldon (1755-1817).

Sist i förra bloggen berättade jag att han 1778 hjälpte sin far med ett nybygge efter af Chapmans ritning: 60-kanonersskeppet Wasa (vars ritning finns i vårt ritningsarkiv). Det byggde de på mindre än ett halvår och Francis fick därefter titeln underskeppsbyggmästare. Han sändes ut i Europa för att framför allt ta reda på ekonomi och avlöningssystem inom olika stora varv. 1785 blev han skeppsbyggmästare i Stockholm vid Arméns flottas eskader (på den här tiden var flottan fortfarande uppdelad i Arméns flotta, eller mer vanligt Skärgårdsflottan, och Örlogsflottan. Först 1823 slogs de samman till Svenska Flottan.)

1794 dog hans far Gilbert och Francis flyttade ned till Karlskrona där han både övertog och fick nya höga ämbeten och titlar. Antingen trivdes han bättre i Stockholm eller så föll erbjudandena så att han åter igen flyttade till Stockholm 1800.

1817 blev han adlad och fick alltså sitt af i namnet tillagt. Men han hann dö precis innan installationen i Riddarhuset den 7 maj. Strax innan somnade han in och hann alltså aldrig signera något med namnet af Sheldon. Detta förklarar nog också förväxlingarna som skett ibland mellan honom och den tidigare  Francis Sheldon, alltså hans farfars far.

Nu är vi inne på 1800-talet och det finns fler objekt efterlämnade i museisamlingar. Vi har faktiskt Francis fina röda plånbok! Den är gjord av rödfärgat saffian (oftast getskinn, men kan även vara fårskinn). Den har tre fack av grönt papper och en slejf. Samma år som Francis dog köpte kaptenen vid flottan Fredrik Adolph Sjöbom den på auktion. Det visar vilken aktad person af Sheldon var, vars tillhörigheter efter hans död auktionerades ut.

På en lapp i plånboken står det "Stockholm den 29de Juni 1805. Fr. Sheldon =50=" (Förmodligen tiden för Francis inköp av den samt priset vid auktionen.)


Francis gifte sig aldrig och fick inte några barn. Däremot var en brorson och en brorsons son verksam efter honom inom flottan. Det gör att släkten Sheldon i över 200 år hade stort inflytande över svenska flottan!

Alla dessa Sheldons


Om af Chapman är vår mest kände skeppsbyggmästare så är Sheldon utan tvekan den näst mest kände. Några av de allra äldsta modeller i vår samling är "Sheldonmodeller", ett begrepp som signalerar ärofullt gammalt och en speciell vördnad inför föremålet. Men vem var då Sheldon? Eller vilka var de, för det var faktiskt flera generationer Sheldon som var i Svenska flottans tjänst. Vi refererar mest till "Francis Sheldon", men de var tre med det förnamnet. Jag har stött på flera fall då ett objekt refererats till Francis Sheldon d.ä., men i själva fallet rör dig sig om hans barnbarnsbarn Francis af Sheldon. 

Så här var det:

Francis Sheldon föddes runt 1612 i England. Han föddes alltså medan Shakespeare fortfarande levde! Han var skeppsbyggare och kom till Sverige 1655. Här blev han skeppsbyggmästare för Flottan och byggde flera skepp. 1685 flyttade han tillbaka till England. Han var missnöjd med sina ekonomiska ersättningar helt enkelt. Francis dog runt 1692.

Vi har inte mycket från hans tid i våra samlingar, men en riktig praktmodell är vår modell som vi kallar Naseby. Det är en skrovmodell daterad till mitten av 1600-talet som kan föreställa det engelska fartyget Naseby sjösatt 1655. Möjligen tillverkat av Francis Sheldon. Naseby är en av världens äldsta fartygsmodeller. Den finns i en av våra källarmontrar här i museet.

Museets modell O 00003, kallad Naseby 

Men allra mest känd är Francis Sheldon för bygget av skeppet Stora Kronan 1668, som sjönk 1676 i slaget vid Ölands södra udde. Den som besökt Kalmar Länsmuseum har fått mycket lärdom om Kronan! Här finns den permanenta utställningen om vårt största linjeskepp genom tiderna med mängder av historia och föremål.


Francis fick två söner under sin tid i Sverige, båda verksamma inom flottan. Den äldre brodern Francis John en kortare tid eftersom han dog, medan Charles Sheldon född 1665 satte djupare spår i historien som skeppsbyggmästare i Örlogsflottan. Både i Marinmuseums samlingar och i våra finns flera modeller från hans tid. En fin är bombkitzen Åskedunder från 1738.


Museets modell O 00007, Åskedunder

Mest känd är nog Charles för ritandet och uppförandet av den stora Polhemdockan på Karlskrona örlogsvarv. Den byggdes 1712-1724 och omnämndes av samtida som världens åttonde underverk.

Charles Sheldon dog 1739 i Karlskrona.


Porträtt av Charles Sheldon (1665-1739)  i Marinmuseums samlingar (MM 10081)

Charles yngste som Gilbert Sheldon född 1710 tog därefter över stafettpinnen. Gilbert utförde vad vi idag kallar omvärldsanalys och reste runt till Europas största varv. Han gick parallellt med sin far en tid som underskeppsbyggmästare. Senare blev han skeppsbyggmästare för att sluta som till och med överskeppsbyggmästare. Innan dess hade han då Vetenskapsakademien grundades 1739 blivit ledamot av den som en berest och högt aktad man med stora kunskaper inom sitt gebit. 

Gilbert byggde inte mindre än 69 krigsfartyg. Ett av dem var det stora linjeskeppet Lovisa Ulrica byggt 1739.

Men det är under Gilberts tid som Fredrik Henrik af Chapman seglar upp som en färsk och intressant skeppsbyggare. Af Chapman och Sohlberg samarbetade i Stockholm, vilket var närmare beslutshavarna och därmed trängde de med tiden ut Gilbert. Från 1768 var han endast chef för örlogsflottans reparationer, sedan Sohlberg övertagit nybyggardelen i Karlskrona. Men han ville så gärna bygga nya skepp. Han skrev till och med brev till kung Gustav III och bad om det, men fick avslag. Till slut 1778 fick i alla fall amiral Tersmeden igenom att Gilbert skulle få bygga ett skepp efter af Chapmans ritning.


Porträtt av Gilbert Sheldon (1710-1794) i Marinmuseums samlingar (MM 10041)

Gilbert kom att bli släktens och sina anfäders talesman då han fick försvara släktens skeppsbyggnadstraditioner mot en överhet i Stockholm som inledde ett omformande av skeppsbyggeri influerade av af Chapman.

Vid byggandet av fartyget efter af Chapmans ritning 1778 tog han hjälp av sin son Francis af Sheldon. Denna tredje Francis föddes 1755 och nu blir det här så långt att jag berättar mer om honom i nästa blogg!

Samma konstnär?



Har ni sett så lika våra två målningar av Södra Sverige är? Den översta är inte signerad och konstnären alltså okänd. Den nedre är signerad Lars Petter Sjöström och han levde 1820-1896. Men se på båtarna och på personerna på däck! Har den första tjänat som förlaga åt den andra? Fem personer på däck med ungefär samma avstånd och sysslor (och samma färger på kläderna!). Lite bakom dem en sjätte person. Två måsar flyger på vardera tavla, men på lite olika ställen. jag tror allt att Lars Petter har målat båda tavlorna.

Den översta osignerade har en tretungad flagga med postväsendets symbol i mitten. Enligt dåtidens reglemente skulle örlogsflaggan (som förstås fördes på flottans alla fartyg) även föras på vissa fartyg och byggnader som tillhörde lots-, tull och postverket. Men i mitten av det gula korset skulle finnas ett vitt fält och på det i guld eller brons symbolen för i detta fall postverket: ett posthorn med kunglig krona. Här har också skrovet en mörkare färg.

Den nedre signerade tavlan har en vanlig rektangulär unionsflagga som fördes 1844 til 1905 under unionen med Norge. Här har fartyget ett ljusare skrov. Mellan målningarna har hon målats om. Lars Petter har inte daterat sin målning. Han har dock signerat den väldigt långt ned i högra hörnet. Kan en signatur finnas även på den "osignerade" och att signaturen hamnat under ramen? det lär visa sig vid en eventuell demontering i så fall.


 


En dryg månad efter ombyggnationen gick hon som jag berättade i förra bloggen på grund vid Franska Stenarna i Stockholms skärgård. Lars Petter hann nog med att uppleva Södra Sveriges grundstötning och bottenfärd 1895. Han dog 1896 och hann däremot inte uppleva bärgningen. Fartyget är alltså avbildat under Rederi Södra Sverige eran, vilkens vimpel också bäst i stormasttoppen på båda målningarna.

Vill man se den signerade målningen i verkligheten, liksom två andra fartygsporträtt av Sjöström, kan man se dem i utställningen "Älskade skepp" här på museet.


Bilder med bibliska motiv från Södra Sverige


 


Två tavlor med bibliska motiv i en nautisk samling! Varför det? Den första bilden ovan visar Jesu liv från födelse till korsfästelsen. Den andra är en serie på 15 bilder som visar själva korsfästelsen. På bildernas baksidor står antecknat: "Denna plansch har legat i sjön på ångf. Södra Sverige År 1896 och 1897 i 18 månader vid Franska Stenarna."

Där fick vi svaret. Men hur hamnade Södra Sverige där då?

Ångfartyget Södra Sverige byggdes på Bergsunds varv i Stockholm 1871 och gick runt just södra Sverige, mellan Stockholm och Göteborg med tillägg längs vägen i Västervik, Oskarshamn, Kalmar, Karlskrona, Ronneby, Karlshamn, Ystad, Trelleborg, Malmö, Landskrona och Helsingborg.

Efter en omfattande ombyggnad 1895 gör hon en provtur till Dalarö. På väg upp mot Stockholm igen går hon på grundet Franska Stenarna (ett ökänt grund! Hon är inte ensam om att grundstöta där. Men det tar vi i en annan blogg). Hon håller full fart över grundet och tuffar vidare, men man inser ganska snart att fartyget behöver överges. Alla ombord klarar sig och fartyget sjunker till 56 meters djup.

Två år senare lyckas Neptunbolaget bärga Södra Sverige och hon bogseras in till Stockholm. Hon renoveras rejält för 150,000 kronor 1897 och sätts åter igen in på gamla rutten Stockholm, Västervik, Oskarshamn… och så vidare.

Förutom en potta och lite andra föremål från Södra Sverige har vi en riktigt fin modell av själva bärgningen, som nog sågs som ett mästerstycke då den skedde. Den står i låda i magasin för tillfället och finns inte så bra fotad. Den får ni kanske se en annan gång!

 


Foto av Södra Sverige ur Sjöhistoriskas fotoarkiv. Fotograf okänd.

När galjonsbilderna var som störst

Galjonsbilden heter just så eftersom de utsmyckade galjonen, förstävens utbyggnad. Under olika perioder har de växlat i utseende, storlek och placering. Allra störst var de under slutet av 1700-talet, alltså under skeppsbyggmästare af Chapmans högtid.


Det här är VLADISLAFFs galjonbild från 1783 i vår minneshall. Den är över fyra meter hög och man behöver lift för att damma av den som ni ser att jag gör på bilden.

De här stora galjonsbilderna kunde till och med inverka på skeppens seglingsegenskaper. Det hände därför att man högg dem i ett lättare träslag som alm och bok, vilket i sin gjorde att de inte stod emot röta och slitage lika bra och slets snabbare. (Under 1600-talet hade man använd ek, som ju står emot väta och torka mycket bättre.)

Som tur var valde man furu till många galjonsbilder från 1780-talet, vilket både är lätt och relativt hållbart. Det var då många av våra svenska linjeskepp och fregatter byggdes. Man insåg värdet i bildhuggarnas arbete och tog ofta galjonsbilderna till vara efter att ett skepp utrangerats.

DYGDEN var ett av dessa linjeskepp med galjonsbild byggd av furu. Det exploderade och sjönk utanför Karlskrona 1793. Man bärgade då galjonsbilden och satte den på ett nytt skepp tre år senare. Det skeppet hade man tagit från Ryssland i slaget vid Hogland 1788. Den fick en sköld med bokstaven U (V) för VLADISLAFF, skeppets namn. VLADISLAFF är utan tvekan museets största galjonsbild!

Världens första LNG-drivna fartyg i modell




I höstas beställdes en ny fartygsmodell till Sjöhistoriskas samlingar. Det är en modell av världens första LNG-drivna fartyg, cementfartyget GREENLAND. Fartyget levererades i december 2015 från holländska varvet Ferus Smit till JT Cement. I första hand ska det frakta cement från norra Tyskland till Danmark, Sverige och Norge.

GREENLAND drivs med en gasdriven motor som tankas med flytande naturgas (LNG, liquefied natural gas). Kyler man ned naturgas övergår den till vätskeform och krymper avsevärt i volym. Därmed kan LNG transporteras som vätska i fartyg eller tankbilar. Eftersom det ännu inte går att bunkra LNG överallt, liksom tankarna behöver vara mycket stora, behöver maskineriet kompletteras med en MGO-driven motor (Marine Gas Oil).

Även lasthanteringssystemet på Greenland är speciellt. Lossning sker pneumatiskt (med tryckluft) via en eller två slangar mellan fartyget och en mottagningsenhet på land. Detta gör lossningskapaciteten hög; 500 ton/timme.

Övergången till LNG inom sjöfarten ger stora vinster för ekonomin, men framför allt för miljön. LNG kallas framtiden bränsle och kan hjälpa oss att göra sjötransporter mer hållbara för framtiden.

GREENLAND har under hösten och våren byggts av modellbyggare Victor von Sabsay i Estland. Vi tackar museets vänförening Sveriges Sjöfartsmuseum i Stockholm (FSSS) för att de möjliggjort inköpet av GREENLAND.

Delfiner i sikte



En oljemålning på papp visar barkskeppet ORIENT. En söt, lite naiv målning där en text nedtill berättar om vad som händer:

"Man harpunerar springare ombord å skeppet "Orient" kap. A.G. Fernell, på resa från East London till London, vid ön Corvo (Azoriska)".

Resan skedde i maj 1895 och färden måste ha gått från staden East London i östra Sydafrika, eftersom den går via Azorerna.

Två män står i fören och framför båten hoppar nio stycken delfiner. "Springare" är i det här fallet sadeldelfiner, den vanligaste delfinarten. Den finns i stort sett över hela världen. I Nordsjön till exempel. Den kan alltså ses på västkusten, men det är inte så ofta den går in i Skagerack. I Östersjön ser man den väldigt sällan, men det händer faktiskt!

I augusti förra sommaren sågs en sadeldelfin i Öresund norr om Ven. Djurskötare och havsbiologer på Öresundsakvariet i Helsingör blev glada och kunde både snorkla och åka gummibåt med den en hel timma. Några dagar senare sågs den inne i Helsingborgs hamnbassäng innan den vandrade vidare längs den skånska kusten. Härligt och lite exotiskt!




Lite om förgyllda ramar


Många av våra målningar har vackra ramar, vars skick tyvärr ofta skämmer helhetsintrycket. Ramarna får ta smällarna vid fel hantering och förvaring och bitar av ornament saknas inte sällan. Se på denna målning. Den föreställer passagerarfartyget LULEÅ och är målad av Gösta Severin 1884. Men se närmare på ramen denna gång, från den eklektiska perioden runt förra sekelskiftet (1800/1900) då man blandade alla möjliga stilar från olika tidsåldrar. På ramen ser man åtminstone fem stilperioder: den yttersta ramen består av ornerade lagerblad. Innanför den en ram av akantus och därinnanför ett pärlband. Innanför pärlbandet en typisk 1900-talsdekor.


Ramen är från början belagd med både slagmetall och äkta metall. Slagmetall har en lack över sig och håller bättre för fukt och damm.

Äkta guldförgyllning finns i två varianter. Den äldre med en boluskredering under som är rödfärgad. Det ser man ofta på äkta bladguldramar, där guldet är lite skavt lyser lite rött igenom. Observera dock att det händer att man patinerar guldramar för att se äldre ut genom att lägga in lite rödfärg i fingerade avskav. På en riktig boluskredering lägger man tunna tunna bitar av bladguld och stryker fast dem med en pensel. Under detta moment gäller det att inte nysa!

Den andra metoden är att förgylla med äkta transportguld. Guldet är i 22 karat och kommer på papper. Man lägger på pappret med guldet nedåt mot ramens ornament och gnuggar sedan varsamt fast det med t ex ett finger. Därefter drar man bort pappersarket. Pappret transporterar guldet till underlaget, därav namnet transportguld.

Underlaget för denna förgyllning är oftast gips, så när detta guld skavs av med tiden genom idogt dammande och avtorkning av ramar blottas den vita gipsytan. Som på denna ram! Här ser man tydligt: slagmetallen är solid och sitter kvar trots att den uppenbarligen utstått mycket puts och avtorkning. Medan samma puts och avtorkning helt nött bort den äkta förgyllningen. Därför är korsen på varje ramstyckes mitt vita!

Den riktiga Lassie

För en tid sedan fick jag in en tavla för påseende. Den föreställde det engelska slagskeppet Formidable och ett tyskt ubåtsperiskop sticker upp i förgrunden. Tavlan är nu återlämnad, men nedan ett foto av Formidable ur vårt fotarkiv. Tavlan var inte så märkvärdig, men fartyget på bilden har en tung historia. En tysk ubåt torpederade Formidable 1915, en stor och tidig förlust för Storbritannien under första världskriget. Men det finns en bihistoria till den som är lite ljus i sammanhanget:




På nyårsdagen 1915 torpederades Royal Navys slagskepp ”Formidable” av en tysk ubåt utanför Start point i South Devon. Över 500 man dog. På olyckan följde en storm, som förde en livflotte med lik längs kusten till Lyme Regis. I hamnen i Lyme Regis låg en pub som hette ”Pilot Boat”, eftersom ägaren till puben också ägde ortens lotsbåt. Pubägaren hade också en hund, en strävhårig blandras, hälften collie. Hunden hette Lassie. Pubägaren hjälpte till då livflotten flöt i land och pubens källare erbjöds som bårhus.

När kropparna hade lagts ut på stengolvet sökte Lassie sig ner i källaren. Där låg bland annat matrosen John Cowans kropp. Hon satte sig bredvid honom och började slicka hans ansikte. Hon blev sittande bredvid honom och höll honom varm med sin päls. Efter en dryg halvtimma börjar Cowan att röra på sig. Han fördes till sjukhus och tillfrisknade sakta men säkert. Då han var helt återställd återvände han till Lyme Regis och träffade Lassie som räddat hans liv.

Sänkningen av ”Formidable” var ett hårt slag för Storbritannien i detta tidiga skede av kriget. När officerarna hört historien om Lassie och vad hon gjorde för att rädda Cowan, berättades den om och om igen. 1938 utgavs romanen "Lassie kom hem" av författaren Eric Knight som mycket väl kan ha varit inspirerad av den här berättelsen. Därefter fick Hollywood tag i historier och en stjärna var född!



Att se det man inte har framför sig

Kan man då man läser texten till denna kavallerivärja se den framför sig? Det var nämligen meningen då man förr registrerade ett föremål. Numera är den digitala fotokonsten så självklar och erkänd att man inte beskriver föremålen lika ingående. Se nu om du kan se denna värja framför dig då du läser denna beskrivande text:

Rak klinga av stål. Tvåeggad och något avsmalnande med väl utvecklad spets samt försedd med flata åsar. Strax nedanför fästet tre stycken stämplar på vardera ås, troligen Vira bruks. Något gravrost.

Fästet är svärtat. Kavel av trä, upptill och nedtill försedd med en platt flätning av två parter hopsnodd mässingstråd. Kaveln visar spår av lindning med samma material.

Knappen är hjärtformad och är märkt på utsidan med flottans kassationsstämpel (ring med kors i). Upptill är knappen försedd med mittknapp vari tången är nitad. Nedtill finns en vertikal tumbygel, nedtill utsvälld till en parerplåt. På den nedåtböjda parerstångens innersida finns smedens, "fästesmedens", signatur, ett M. Parerstången är nedåtböjd och fortsättes framåt av en handbygel vars övre ända är intappad i ett hål i knappen. En bågformig horisontell parerbygel förenar parerstången med handbygeln. En svagt S-formad spång går från parerbygeln till handbygelns övre del.

Mm... jag tycker att jag ser den hyfsat klart. För den som inte gjorde det, eller inte riktigt hängde med i terminologin, kommer här en bild: