Samlarna

Bakom kulisserna på Sjöhistoriska

Eva Hult

En spännande greve i arkivet




Jag tänker här göra en presentation av greven och konstnären Louis Sparre (1863-1964) som vi har etsningar och kolteckningar av i Sjöhistoriska museets arkiv.

Louis Sparre var tillsammans med sin hustru Eva, född Mannerheim,  en av pionjärerna inom den finska konstindustrin. De grundlade den legendariska fabriken Iris i Borgå som under några år kombinerade konstnärlig formgivning med industriell tillverkning. Bland annat inreddes sex rum i Leo Tolstojs villa i närheten av Viborg.  Sparre är kanske mest känd som den designer som inspirerad av Arts and crafts rörelsen I England lanserade jugend i Finland. De båda formgivarna Eva och Louis Sparre hade också  den så kallade Konstindustriella ritbyrån tillsammans tills paret 1908 flyttade till Sverige.



Var finns då sjöfartskopplingen? Jo, efter att hans italienska mamma tidigt avlidit fick Louis Sparre som barn bo hos sin farmor i Karlskrona.  Där lockades han tydligen av livet till sjöss och blev kadett på korvetten Eugénie. Men hans konstnärliga intressen lockade ännu mera och snart gick han på konstskolor i Stockholm och i Paris. I Paris umgicks han flitigt i den svenska konstnärskretsen och verkar ha blivit särskilt god vän med den jämngamle Anders Zorn. Där träffade han också den finske konstnären Akseli Gallen-Kallela - och det var Gallen-Kallela som lockade Sparre till Finland där han alltså kom att gifta sig och bo under många år.

I vårt arkiv har vi tolv etsningar och tolv kolteckningar som Louis Sparre har gjort.  Etsningarna gjorda på 1920-talet har han själv skänkt till museet någon gång på 1930-talet, och som motiv har de olika delar av Stockholm med byggnader, vatten och fartyg. Kolteckningarna verkar vara gjorda senare och skänktes hit 1944 av Föreningen Sverige Sjöfartsmuseum i Stockholm. Motiven är från Färöarna, New York, Nordkap med flera ställen samt visar också diverse fartyg.

När Louis Sparre gick bort 1964 var han 102 år gammal. Då hade han hunnit med en hel del. Han hade öppnat ett eget galleri, gjort många resor, bland annat med Anders Zorn till Egypten 1912 och samma år var han medlem av svenska fäktarlaget vid Olympiska spelen i Stockholm(!). Han var ordförande i Grafiska sällskapet och i Konstnärsklubben.


Sjöröveri - Sjöhistoria - Smådalarö

En kryptisk rubrik. Jag börjar med att berätta att de senaste tjugofem åren har Sjöhistoriska museet haft flera utställningar om sjöröveri. Jag minns så väl den första från början av 1990-talet när vi med inspiration från en stor sjörövarutställning på National Maritime Museum i Storbritannien, gjorde en utställning som var del av det nyväckta intresse för ämnet som sedan Hollywoodfilmerna om Pirates of the Caribbean spädde på.

Jag har själv läst, skrivit om och funderat över de klassiska samtida källorna om piraterna i Karibien och på Atlanten under 1600- och 1700-talen, samt läst flera forskare som skrivit om dem och om sjöröveri på andra ställen i världen.

I vårt arkiv på Sjöhistoriska museet finns inget omedelbart anslående om sjöröveri men vardagsliv är nog så spännande och har egentligen alltid intresserat mig mera än det spektakulära.  Och det finns faktiskt en koppling mellan sjöröveri och en bonde på Smådalarö gård på 1800-talet som skrev en arbetsjournal som vi har i arkivet på museet. Historien lyder:

Anders Berg (troligen var det han) skrev arbetsjournaler om sitt jordbruk på Smådalarö gård i Stockholms skärgård under åren 1815-1834. I noteringarna kan vi dag för dag följa hur arbetet bedrevs. Varför inte läsa om några dagar i augusti för tvåhundra år sedan:

7 augusti 1817

Winden S.W. Hafv Klar Luft, Fortfarande Gödsel Körning samt Tredning. Ock Löfv Görning – Storbåten Lasse af Byrström Förd seglade till Fjellong För at företta slåtter På Höss, kjerret äfven Reste Capitaine sjelf Med För at Besi De der varande nya uppTagen (Anteckning i marginalen: Skep.Ekman Storbåten Beata Seglade til stan Efter Gödsel. LöfGörningen Börgades).

15 augusti 1817

Winden S.W. Mulit ock Regnacktigt. Förmiddag sådes, Efter Klarnad Luft såddes Hela dagen Med alla Dragare ock folk. Byrström seglade til Staden Befracktat med Segel (Anteckning i marginalen: Rågsåing)

25 augusti 1817

Winden S.O: Med Regen ock Töcken. Tröskades Mot aftonen. Hemkommo Begge storbatarna Från Stockholm med Gödsel. (Anteckning i marginalen: Gardissten Jan Lundell kom til Gården at Arbeta)

27 augusti 1817

Winden S:O. Klarnadt Luft. På Grenö Förettades med snesning Af kornet samt vid gården Bärplockning, Tredgårds Mestaren skickades til Stan (Anteckning i marginalen: Storbåtarna Seglade til Staden)

Visst sätter de kortfattade anteckningarna fantasin i rörelse! Smådalarö var en rik gård. Anders Berg övertog gården från sin morbror Carl Peter Blom som var en sjöman från trakten som blev en förmögen man (här ovan den 7 augusti kallad Capitaine).


Ur arbetsjournalen/dagboken från Smådalarö gård. (1977:612:2-5 )


Det finns många historier om kapten Blom. Han blev tidigt skeppare på eget fartyg och gjorde många resor på Medelhavet och längre bort än så. Under en tid arbetade han för Västindiska Kompaniets räkning och seglade på traden Stockholm- Gustavia, huvudorten i den svenska kolonin Saint Barthélemy i Västindien.

Han deltog i kriget mot Ryssland 1788-1790 som huvudsakligen var ett krig till sjöss. Svenska flottan fritog då femtiofyra turkiska krigsfångar från rysk fångenskap och Blom fick i uppdrag att på sitt skepp återbörda fångarna till sitt hemland.

Det lyckades tydligen väl efter en farlig färd. De nordafrikanska så kallade barbareskstaterna som tillhörde det osmanska riket sysslade med sjöröveri och europeiska stater (som också de för övrigt drog in pengar på sjöröveri), skänkte dyrbara gåvor för att blidka länderna att inte överfalla de europeiska skeppen. Blom hade fått med sig sådana gåvor och också återbördandet av fångarna var förstås ett led i att ha bra relationer. Kapten Blom gjorde goda förtjänster. Skärgårdsborna kallade honom för ”sjörövarkaptenen”. Man ansåg att en så stor förmögenhet på så kort tid kan bara förklaras med eget sjöröveri.



"Sultan Mahmuds II:s namnchiffer” är en handling som länge funnits i Sjöhistoriskas arkiv. Handlingen ger tillåtelse åt en svensk kapten Karl Fredrik Böst att med sitt skepp Anna Maria bege sig till Svarta havet utan last. Undertecknat ”Givet i medio av den heliga månaden Schawwal år 1245 (muslimsk tideräkning). Konstantinopel. MAHMUD." (2007:012)


På Smådalarö gård finns i dag restaurang, hotell och konferensverksamhet. Det var kapten Blom som lät bygga det stora stenhuset. Det stod färdigt år 1810.

En glimt från en söndag i april för 85 år sedan

Tidningsklipp

I vår stora så kallade Jacksonsamling fångades mitt intresse nyss av det här tidningsurklippet.  Det är från 19 april 1931 (tidning okänd) och handlar om hur stockholmare åker ut i skärgården en vårsöndag för att hyra sommarnöje inför sommaren. ”Man förenar nytta med nöje, packar ryggsäcken, ser till att sportkläderna äro de rätta och låter inte den där lilla reservationen för ishinder hindra. Is ligger ännu i yttre skärgården, så att båtarnas vita skinn är avskrapat från nosen och långt upp”. Östanå II avgår från Karl XII:s torg klockan nio och ”promenaddäcket är då i det närmaste fyllt av unga och gamla i alla åldrar mellan 4 och 60” (60-åringar ansågs  visst vara de äldsta ombord). Färden gick till Vaxholm, Östanå och Wettershaga med anlöp av många andra bryggor under vägen.

Östanå

Läs mer om bilden och Östanå på DigitaltMuseum.

Sjöhistoriska museet mottog genom donation från C G (Carl Gösta) Jacksons sterbhus i november 1957 hans enorma samling av nautisk litteratur, klippsamling, fotografier etc. Jackson föddes i Stockholm 1899 och avled där 1957. Sjön och fartyg blev hans lidelse och Waxholmsbolaget var hans speciella skötebarn. Han lär ha gjort över 10 000 resor med de vita båtarna. De handlingar som tillföll arkivet innehåller bland annat en mängd turlistor och reklamaffischer från svenska rederier - material som kan vara svårt att hitta på annat håll.  Han har också fyllt många anteckningsböcker med uppgifter om olika rederier, skeppslistor med mera..

Arkivförteckning över Jacksons samling

Vi har konserverat konst i arkivet

I höstas hade vi möjlighet att anlita en papperskonservator för att arbeta med en del av den konst i arkivets samlingar som behöver konserveras. Valet föll på papperskonservator Peder Werner. Här ser ni ett vackert fartygsporträtt från 1887 som Werner hade en hel del arbete med.

trasigt fartygsporträtt

 

Så här skriver han själv i sin konserveringsrapport:

”2002:001 låg rullad i papplåda. Akvarell och gouachemålning på papper. Bilden är utförd på trähaltigt mycket sprött papper som förvarats i rullat tillstånd under lång tid. Kondition: extremt sprött papper. En stor mängd bristningar och revor över hela ytan och tvärs över ytan. Pappersförluster. Missfärgat papper och bleknade färger. Åtgärder: Uppmjukning av papperet i fuktkammare. Slätning av papperet. Lagning av papperet. Komplettering av papper. Viss retuschering. Neutralisering av papperet med b k (bookkeeper). Montering i p p (passepartout). Bilden är efter konservering fortfarande ganska bucklig och jag var frestad att göra en sista slätning men avstod på grund av risken för att orsaka nya problem.”

Fotografierna har Peder Werner tagit själv för att kunna dokumentera sitt arbete. Fartygsporträttet är gjort av den italienska konstnären Antonio Luzzo (1855-1907) och föreställer en svensk tremastad bark som hette ”Marie”. 

trasigt fartygsporträtt

 

trasigt fartygsporträtt

konservering av tavla

Konservering av fartygsporträtt