Samlarna

Bakom kulisserna på Sjöhistoriska

Eva Berglund Thörnblom

Var blev ni av ljuva drömmar...

Så många spännande båtar jag har sett under bilturer kring Stockholm och runt Mälaren! Någon gång alldeles i början av 2000-talet drog vi igång ett projekt som kom att sträcka sig ett antal år framåt i tiden. För att fästa fokus på och uppmärksamma vad som höll på att hända med vårt fritidsbåtsarv reste jag, tillsammans med Niclas Skärlund, runt till varv och uppläggningsplatser med syftet att se vilka båtar som blev kvar på land när allt annat var sjösatt. Vår tanke bakom dokumentationen var att upplysa människor med träbåtsintresse om var det fanns, till synes, övergivna båtar. Niclas fotade och jag skrev. Resultatet la vi ut på webbsidan ”Träbåtsakuten”.

Gensvaret lät inte vänta på sig och jag fick massor av förfrågningar och odelat positiv respons. En hel det båtar togs om hand av renoveringslystna personer. Jag uppmanade alla att hålla kontakten med mig och berätta hur arbetet med projekten fortskred. Absolut ingen gjorde det och jag kan bara hoppas att båtägarna inte gav upp på vägen.

Av en händelse letade jag efter en specifik bild i datorn och hittade en del av våra gamla varvsbilder från 2003. Det är svårt att tänka sig att det är så länge sedan vi såg alla dessa övergivna båtar. Faktum är att många av de här platserna inte ens längre existerar i den form de hade när vi besökte dem. Varvsområden har tvingats ge vika för bostäder, ni vet ”hmhmhm sjöstad”, ”strand” går också bra (välj ortsnamn själv)! Alla kommuner och samhällen med självaktning måste ha en egen sjöstad, om det så bara är ett dike så räcker det till för ett strandnära läge med skyhöga bostadspriser.

Båtklubbar och varv kan naturligtvis inte konkurrera med detta och följden blir att båtar som inte tas om hand huggs upp.  När jag någon gång får tillfälle att besöka större uppläggningsplatser är det idag inte längre träbåtar som ligger i ”ruttna raden”. De båtar som hukar i varvshörnen är i stället Vegor, Maxi 77 och likande. Alltså 1970-talets storsäljare som idag blivit passé och klassas som på tok för små för en normalstor familj. Plastbåtar är också svårare att destruera än vad en träbåt är så vi kommer nog att få se hörnen fyllas på för varje år som går. Såvida marken inte kan användas för bostäder, för då brukar det gå undan med städningen.


Klinkbyggd, ålderdomlig segelyacht med bristande underhåll på Slagsta 2003. Någon som vet något?



Den här Folkbåten togs omhand. Vi sprang på den helt oväntat i uppfräschat skick några år senare.


Särklassbåt i Nyköping. Av växtligheten att döma hade den stått där ett tag.


Gammal trotjänare med tändkulemotor på Brandholmen i Nyköping. Här låg många båtar 2003.

Idag är hela området bebyggt med bostäder. Tror någon att båtarna räddades?


B22(?) vid Tollare, utanför Stockholm. Utanför de gamla fabrikslokalerna hade flera båtar samlats.

Idag är fabriken riven och nya bostäder uppförda.


Tjusig mahognykryssare i Oxelösund. Fukt har trängt in mellan brädgång och däck.

Kan vara början till slutet. Upplysningar tas tacksamt emot.


Segelbåt från förra sekelskiftet under bristfällig täckning i Oxelösund. Seglar den ännu, kan man undra?


Modellbyggande mästare

Den fantastiska ostindiefararen.

På Sjöhistoriska museet visas just nu en utställning med namnet ”Resenärerna”. Utställningens tema är den svenska handeln med Ostasien under 1700-talet och fokus i utställningen ligger på möten mellan människor. Bland den mängd föremål som visas finns en av museets främsta modeller. Det är en modell av en ostindiefarare, byggd av Sjöhistoriskas legendariske modellkonservator Woldemar Konga. Woldemar var estländare och känd för sin stora noggrannhet där ingenting lämnades åt slumpen.

Woldemar Konga i Sjöhistoriskas modellverkstad. Foto ur Sjöhistoriskas fotoarkiv.

En av Sjöhistoriskas nuvarande modellbyggare, Stefan Bruhn, berättar att modellen är helt bordlagd och inredd. I kajutan finns till exempel ett möblemang i miniatyrformat. Woldemar fotograferade sitt bygge under arbetets gång och det är de enda bilder som visar hur fartyget ser ut inuti. Allteftersom arbetet framskred lades däck efter däck och innanmätet doldes! Men för en inbiten modellfantast är vetskapen om att det finns en skalenlig inredning nog för att väcka vördnad inför ett mästerligt arbete.

Materialet i Ostindiefararen är rödbok och päronträ och för att inte dölja alla fina detaljer valde Konga att låta modellen vara helt omålad.

Tre experter, Göran Forss, Woldemar Konga och Sam Svensson. Foto ur Sjöhistoriskas fotoarkiv.

Ritningen till fartyget är hämtad ur den berömda Architectura navalis mercatoria, det stora planchverk där Fredrik Henric af Chapman sammanställt en stor mängd ritningar av olika fartyg, både egna och andras. I Architecturan är varje blad ett konstverk med fartyg avbildade ur olika vinklar. Tryckplåtarna finns hos Sjöhistoriska museet.

Modellbyggeriet har alltid varit en viktig del i Sjöhistoriskas verksamhet. Idag har museet två heltidsanställda modellbyggare. Det är Stefan Bruhn och Jan Classon. Under många år arbetade också Göran Forss vid Sjöhistoriska museets modellverkstad. Det var Göran som ledde arbetet med den stora Vasamodellen som nu pryder Skeppshallen i Vasamuseet. Göran räknas till en av de absolut främsta modellbyggarna i Europa och kanske till och med i hela världen?


Eva Berglund Thörnblom, intendent


Albin 25, en klassiker

Albin 25 på sjön

I Sjöhistoriskas originalbåtsamling finns en Albin 25. Och det, mina vänner, är vi mycket stolta över! Hon är ett resultat av det fåtal riktade insamlingar vi haft möjlighet till under senare år. Sjöhistoriskas intresserade stödförening bidrog med ekonomisk hjälp till insamlingen av Elin, som båten heter.

När båtar samlas in till museisamlingen kan det vara en mängd kriterier som avgör varför just den ena eller den andra båttypen behövs. För Albin 25s del är det hela idén bakom båten som gör den speciell. Den är ingen skrytbåt med massor av hästkrafter, den är inte luxuöst inredd. Den är folklig, helt enkelt.

Albin 25 "Elin

Per Brohäll, som ritade båten, var en mycket produktiv konstruktör som alltid såg till det funktionella, enkla och praktiska. I Sjöhistoriskas arkiv finns en mängd ritningar från hans ritbord. Alltid detaljerade in i minsta detalj. Brohäll ritade också ett antal konstruktioner för hemmabygge. Hans mission var att sprida båtsporten bland alla, från frihetstörstande ungdomar och kärnfamiljer med småbarn till havskappseglande äventyrare.

Det finns nog ingen motorbåt som speglar 1970-talet så bra som Albin 25 gör. De rådande modefärgerna var för 45 år sedan orange, gult och brunt. Också båtbranschen var starkt influerad av dessa färger. Även om Albinbåtarna utvändigt gick i klassiskt vitt och blått var inredningen helt dominerad av 70-talets färgskala med tyngdpunkten på orange.
Vi som var unga då tyckte att designen inombords var ytterst smakfull och hade någon kommit dragandes med marinblått hade vi fnyst och rynkat på näsan.

När jag själv kom ut som aktiv båtmänniska var det som ägare av en Mälar 22. Med den kom också intresset för träbåtar och snygga linjer. Vi var ett kompisgäng som seglade tillsammans och från sittbrunnarna i våra långsmala skönheter såg vi med förakt på båtar som Albin 25 och hennes systrar. En flytande låda, en båt byggd kring en inredning! Vi skakade våra huvuden i ungdomligt samförstånd/oförstånd. En sådan båt skulle vi aldrig äga.

Albin 25 vid skärgårdsö

Ett antal år och flera långa, vackra segelbåtar senare stod jag där själv med min förstfödde på armen och drömde om skärgården. Med en växande familj gick tankarna till något mer lättskött, kanske med en akterruff för barnen och gott om plats? Först då förstod jag det geniala hos Albin 25. Den är en utmärkt familjebåt med gott om plats för en normalstor familj. Farten är behaglig och framför allt ekonomiskt gynnsam.
Jag hade inte tackat nej till en Albin 25 när jag med livet rusande, brusande omkring mig försökte bringa ordning på tillvaron i en aktiv familj med ett stort hus på landet. Då hade det varit fint att puttra ut i skärgården mot lugn och ro i en Albin 25.

När Albin 25 introducerades kostade de omkring 30 000 kronor, ungefär lika mycket som den seglande båtssystern Vega. Men medan Vegan fortfarande går att köpa för 30 000 kostar en fin Albin 25 idag omkring 100 000 kronor. Det säger en del om båtens popularitet och om hur väl den har stått sig i konkurrensen.