Samlarna

Bakom kulisserna på Sjöhistoriska

s/s Victoria som ädel modell

silvermodell av s/s VICTORIA

Denna glittrande modell föreställer Waxholmbolagets ångfartyg s/s VICTORIA. "VIRAN", som hon lär ha kallats i de inre kretsarna, blev med sin svanstäv en känd profil i skärgården då hon dök upp 1881 som en av de första vita skärgårdsbåtarna. Hon byggdes året innan på Bergsunds Mekaniska Verkstads AB i Stockholm.

Carl Ludvig Alexander Lindberg var född 1873. Vid 18-års ålder fick han tjänst på Waxholmsbolaget. Där arbetade också en flicka som restauratris ombord på VICTORIA och 1920 lyste det mellan henne och Carl, som då var styrman ombord. I lysningspresent fick de bland annat denna modell från klädeshandlaren Frans Ligner på Västerlånggatan i Stockholm. På en silverplakett på träsockeln står ingraverat: "19 10/2 20. Från Farbror Frans". Förmodlingen var alltså Frans Carls farbror i bemärkelse släkting, inte vilken farbror som helst. En synnerligen tjusig och flott lysningspresent.

Modellen är byggd helt i silver. Namnvimpeln är av silver, liksom flaggan i aktern. Den är monterad på en vackert ärgad kopparplatta med imiterade vågor. Modellen är drygt 20 cm lång. Silverstämplarna berättar att den är tillverkad 1920 (S7) av C G H (Hallberg).

Carl arbetade kvar på VICTORIA till 1943. 10 år senare skrotades den vackra ångaren.

 

 

Sjösättning i rapidfart!

sida ur tidning Tidning för idrott 1914

Sjösättningshelgen är en stressig helg. Många timmars slit går åt för att få båtklubbens båtar i sjön. Vad skönt det vore om det gick lite lättare. I bibliotekets exemplar av "Ny tidning för idrott", årgång 1914 nr.24-25, råkade jag på en passande bild. Däri kan man se den påhittige skotten Mr. Leslie Lambert och hans lilla hund sjösätta sin "hydrocar". Det hela torde ha gått på ett par röda sekunder. Fordonet verkar varken ha propeller eller roder utan tar sig fram på hund- och kattsims sätt. Där bak spinner hjulen och där fram svänger de.

Bilden fick illustrera notisen om tillsättandet av en kommitté inom Kungl. Automobilklubben, KAK, nämligen den om det skulle bildas en avdelning för motorbåtar. Året därpå 1915 bildades Kungl. Motorbåtklubben, KMK. Snart jubileumsdags alltså.

Tidning för idrott.

Tidning för idrott, 1881-1899 ; forts. Ny tidning för idrott, 1900-1919.

Framsida av Tidning för idrott

Nu är vår if-båt i sjön!

Den IF-båt som under våren kommer att registreras i Sjöhistoriskas båtsamling gick i sjön i lördags. Maritimas samlingsavdelning representerades av undertecknad tillsammans med fotograf Anneli Karlsson och arkivarie Eva Hult.

Eftersom jag tycker det är så kul med sjösättning anmälde jag mig som volontär i arbetslaget. Att få vara med och sjösätta båtar på en gammal, traditionstyngd båtklubb som SS Gäddviken känns som en stor ära. Arbetssättet är unikt och något som egentligen borde K-märkas tillsammans med hela klubben.

 

Eva hjälper till med sjösättning

Säkerhetslinor ska fästas mot stöttningen, om utifall...

SS Gäddviken ligger inklämt på en smal landremsa nedanför Finnberget och det går inte att nå varvsområdet med bil. Det är alltså nödvändigt att båtarna flyter för att de ska kunna flyttas därifrån. Till klubben kommer man landvägen på långa, branta trappor och konditionen får inte vara alltför klen om man ska orka ta sig uppför trapporna efter en lång dag. SSGs läge i Svindersviken kan idag ses som en stor fördel för klubben eftersom det är i stort sett omöjligt att exploatera området med bostadshus. Markbiten nedanför klippan är helt enkelt för smal och vattnet utanför är "bottenlöst". När man försökt påla för bryggor utanför stranden nåddes aldrig botten trots tre telefonstolpar på varandra. Att bygga hus där skulle bli ett mycket kostsamt företag.

 

Flera personer skjuter en båt nedför slipen

Vagnen rullas fram på rälsen med en M22.

När alla hjälper till blir inte arbetet alltför tungt.

Men för en gammal båtklubb kan inte läget bli bättre. Hamnen är väl skyddad och inga svallvågande rundtursbåtar letar sig in i viken. Här levs båtlivet på samma sätt som det gjort i över 100 år. I alla fall nästan. För bara några decennier sedan använde sig klubben ännu av en så kallad såpad ränna vid sjö och torrsättning. Båtarna sköts över land på en stor kloss i en träränna som såpades för att klossen skulle glida lätt. Idag används "modernare" grejor i form av en vagn som skjuts framåt på räls med handkraft. Vid själva sjösättningsplatsen finns en vändskiva och räls vidare ner i sjön. Skivan ligger i mitten av området och båtarna ligger på ömse sidor om den.

 

Arbetslaget vänder en båt med vändskivan

Här snurras båten på vändskivan och kommer i vattnet med styrbordssidan först. 

Det var två arbetslag som slet i lördags, ett på var sida om sjösättningsplatsen. Båtarna gick i växelvis från varsitt håll. Allt var precis som det ska vara en lyckad sjösättningsdag. Slipbasarna gav order med hög röst "STÄLL UPP ER!", "HÅLL I BÅTEN" och "NU TRYCKER VI HENNE I SJÖN!". Jag fick en skarp tillrättavisning när telefonen ringde och jag svarade. Mobiltelefoner under arbetet är inte tillåtet. Det borde jag ha kunnat räkna ut. Alla händer behövs när båtarna ska flyttas över till vagnen och hur skulle det se ut om alla gick ifrån för att prata i sina telefoner?