Samlarna

Bakom kulisserna på Sjöhistoriska

Känner ni igen vårt gamla museum på den här bilden?!

Äldre bild av Sjöhistoriska museet

Men ser bryggan ut så där? Och hur är det med flaggstängerna? Tittar vi närmare efter så syns årtalet ”69” i kanten av fotot (jag kommer ihåg perioden när årtalet för framkallningen noterades på det där viset, och det är värdefullt inte minst nu när det gått nästan 50 år sedan bilden togs).

Titta efter två höga stänger med en ring högst upp. De finns inte där i dag men fanns då ännu kvar från Stockholmsutställningen 1930. De kallades ursprungligen för ”kandelabrarna”, var lyktstolpar med glödlampor högst upp och fanns utmed strandpromenaden längs med Djurgårdsbrunnsviken från staden och ut till utställningsområdet runt nuvarande Sjöhistoriska museet. Lyktstolparna var formgivna av arkitekt Osvald Almqvist. Utställningens genomtänkta geometriska formspråk  underströks med hjälp av ljus och ny teknik. Nattetid skapades horisontaler och vertikaler, förstärkta av reflexerna i vattnet nedanför. Jag har många gånger önskat mig en tidsmaskin som kunde ta mig tillbaka till den fantastiska utställningssommaren 1930 då horder av människor drog ut hit för att uppleva någonting helt nytt – modernismens och funktionalismens stora manifestation i Sverige under en magisk varm sommar fylld av framtidstro.  Det mesta revs sedan och åtta år senare invigdes Sjöhistoriska museet på den plats där utställningens huvudrestaurang Paradiset låg. En av de få resterna av utställningen som vi kan se i dag är terrasseringen på grässlänten nedanför museet. Där stod 1930 bänkar som vette mot den stora festplatsen där det ägde rum revy- och teaterföreställningar, konserter, gymnastikuppvisningar med mera. Det var massvis med åskådare hela sommaren.

 

Vet någon vad det kan vara för evenemang som vi ser på bilden? Ett evenemang som troligen ägde rum en annan sommar, nämligen sommaren 1969,  som också den var varm och solig. Den sommaren hade museet en utställning om Svenska sjömanskyrkan 100 år, en annan om fartygsporträtt och en tredje om hur man hade gjort repliker av Vasas skulpturer. På hösten 1969 invigde vi en stor utställning som hette ”Varvet bakom muren” och som handlade om arbetet på Stockholms örlogsvarv (nuvarande Galärvarvet) som då nyligen flyttat ut till Muskö. Den utställningen byggde på ett omfattande material som samlats in under en etnologisk undersökning som varat 1 ½ år. Ett material som sedan dess funnits i museets arkiv.

 

Så kan tankarna vindla fram och tillbaka mellan två stockholmssomrar, 1930 och 1969, på grund av ett foto som jag hittat hos en släkting.  Under många år har åtskilliga evenemang ägt rum framför vårt museum. Själv minns jag flera minnesvärda konserter under varma sommarkvällar på 1990-talet. Och förresten, tänker vi oss ännu längre tillbaka så kan vi tänka på alla 1:a maj demonstrationer som gått till Gärdet och dessförinnan hur militärer övat här vilket faktiskt ofta blev till folkfester med mat och dryck och musik. Det där skriver Årstafrun målande om. Men nu slutar jag detta inlägg med en önskan om ytterligare en trevlig sommar utanför och inne i Sjöhistoriska museet! 

Modellverkstaden bygger en modell av S/S ETTAN

S/S ETTAN byggdes 1886 vid William Lindbergs Varfs AB och levererades till Nya Ångslups Aktiebolaget. Det finns en bra ritning i vårt arkiv och efter ett idogt letande i diverse böcker fann jag bland annat detta foto från Stockholms Stadsmuseum.

Ettan på Riddarfjärden

Ett utmärkt foto med många synliga detaljer. Ritningar i all ära, men bilder smäller också högt. Med tanke på att fartyget är så pass gammalt är det inte enkelt att hitta fotografier tagna innan diverse ombyggnationer. Denna bild är den bästa hittills och tagen någon gång mellan 1895 och 1900. Det kan man lista ut av fartygen och byggnaderna som syns.

För den vetgirige ses förutom ETTAN från vänster i bild S/S UPLAND, S/S ENKÖPING II, S/S ENGSÖ, S/S STRENGNES och systerfärjan S/S TVÅAN.

En karta som visar en hel del linjer över Riddarfjärden hittade jag i boken "Mälarbåtarna" som kom ut 1967.

Karta över Riddarfjärden

Och så till ritningen, det viktigaste vid modellbyggen, 1886 års utförande. En helt öppen färja med endast kapell uppsatta vid sämre årstider. Om det hjälpte kan jag tycka är tveksamt.

Och varför vill jag bygga just "Ettan"? Jo, med tanke på hur dagens hamntrafik blomstrat upp med så kallade pendelturer i modern tid kan jag tycka att det borde vara på plats med när det en gång började långt innan till exempel Västerbron byggdes 1935 roddarmadammer med sina dalkullor fanns innan ångbåtarnas tillkomst. De flesta av nutidens människor tänker nog bara "Djurgårdsfärjan", men faktum är att dessa små färjor trafikerade nästan alla vatten i innerstaden. 

På Riddarfjärden sågs färjorna pila mellan Norr- och Södermälarstrand samt Munkbron och Mälartorget till exempel. Jag går inte in på Saltsjösidan nu. Dessutom finns inget liknande flytetyg i våra modellsamlingar.

Ritning ETTAN

Avslutar för denna gång med en destinationsskylt som min dotter Sofia ritade i sin dator.

Destinationsskylt för ETTAN

 Återkommer med fler bloggar med uppgifter om S/S ETTAN och naturligtvis bilder från modellbygget!

RMS Lusitania, 100 år sedan sänkningen.

1915 - Första Världskriget rasar och sveder Europas länder med kulor och krut. Tyskland hade förklarat att alla fartyg med brittisk flagg löper risk att bli sänkta.

På väg från New York i det neutrala USA stävade det brittiska fartyget RMS Lusitania mot England. Det är ett av världens största passagerarfartyg. Hon hade 1960 personer från 25 nationer ombord. Dessutom lasten som kanske var orsaken till sänkningen. Kött, ost, medicinsk utrustning, koppar mm. samt maskinell utrustning(!) fanns listat som last. Fanns hemlig last av vapen och ammunition med? Kontraband? Ja, det fanns det. Men allt har inte blivit helt klarlagt än i dag. Två år efter sänkningen gick USA in i kriget.

Monter i biblioteket om Lusitania

Bibliotekets personal har gjort en monter med fakta, bilder och böcker om Lusitania

 

Det var den 7 maj och lunchtid ombord på Lusitania när man siktade Irlands sydkust. Det var bara några timmar kvar från att stiga iland i Liverpool, England.

Samtidigt  kommer den Tyska ubåten U-20 i ytläge också utmed  kusten, fast i motsatt riktning.  Ubåten är på hemväg. Resan ska gå runt Irlands västkust norrut, runda Orkneyöarna och sedan utmed Englands östkust söderut till Wilhelmshafen i Tyskland.

Kl 13.20 ser en utkik i ubåtstornet ångaren Lusitania. U-20 dyker till periskopdjup och kaptenen riktar in sig för torpedskott.

Kl. 13.39 uppfattar Lusitanias utkik att en torped är på väg mot fartyget om styrbord.

Det hörs en skarp knall och blir ett stort vattenuppkast på styrbordsidan. Lusitania är träffad i höjd med bryggan. Strax därpå, bara några sekunder senare, blir det en mycket kraftig explosion. Fartyget rister till och samtidigt börjar den få slagsida. Kapten beordrar att man ska gå i livbåtarna.

Fortfarande med fart framåt börjar skeppet ta in massor av vatten och får snabbt slagsida åt styrbord.

Sedan skär hon under vågorna och går mot botten.
Det har då gått 18 minuter efter torpedträffen.

Den sista luften rusar ur fartyget, som får vattnet att krevera, innan hon slår i botten och lägger sig på styrbordsidan.

763 personer överlevde.
1 197 drunknade

Ett minnesmonument är rest i Cobh (dåvarande Queenstown) på irländska sydkusten. Det var dit det överlevande och döda fördes.

Fakta hämtat från

C-G Wetterholm, Lusitanias undergång.   Stockholm, 2005.

http://www.rmslusitania.info/