Samlarna

Bakom kulisserna på Sjöhistoriska

Bilder från en världsomsegling

Segelfartyg

I samband med att vi fotograferar konsten i samlingarna får jag syn på en liten bunt med teckningar som jag inte lagt märke till tidigare. De är små till formatet utan motivbeskrivningar. "Skogman" står det som signatur. Teckningarna förestället segelfartyg till havs, samt några motiv som inte ser ut att föreställa Sverige, Kan det vara Asien eller Sydamerika? 

Tre män i kanot

När jag tittar i uppgifterna kring samlingen så förstår jag lite mer. Det rör sig om små akvareller gjorda av en löjtnant Skogman under fregatten Eugenies världsomsegling 1851-1853. Eugenies långresa var den första som genomfördes av ett svenskt örlogsfartyg och blev väldigt omtalad. Man skulle främja svensk handel och genomförde också olika naturvetenskapliga observationer. Carl Skogman var sjöofficer, men hade under resan till uppgift att göra vetenskapliga mätningar och hade uppenbarligen också en konstnärlig ådra. När han kom hem gav han ut en skildring av resan med sina egna illustrationer. 

Två män med bördor

När jag först såg bilderna tänkte jag att det var en mager samling om för att ha varit borta i två år. Nu förstår jag att det här bara är en liten del av hans produktion. Men när jag tittar i den tryckta boken som är illustrerad med litografier, både svarvita och i färg, så finns inte teckningarna i vårt arkiv med. Varför har bara dessa hamnar i arkivet och var finns de övriga? Jag letar i den nationella arkivdatabasen, men hittar inte uppgifter om något annat arkiv med Skogmans kvarlåtenskap i.

Hus, djur och människor

En extra fråga inställer sig när man ser att en del av bilderna varit stämplade "Riksarkivet Flottans arkiv". Kanske har detta lilla personarkiv utan bredare kontext inte ansetts vara intressant för Riksarkivet och så har man överfört det till museet. Om det står det inget i liggarna. 

Oxkärra

Carl Skogman var inte den enda som dokumenterade Eugenis resa. Flera andra skrev dagbok. En av dem var Karl Johan Johansson som var vetenskapsman, inte sjöofficer. Johansson delade under resan på uppgiften att göra olika fysikaliska mätningar med just Carl Skogman.

Johansson ger i sin dagbok över resan en mycket kritisk bild över befälens uppförande inklusive Carl Skogmans. Han tycker inte att Skogman gör sin del av jobbet, men däremot vill ha en stor del av äran. Johansson upplever att alla officerare ombord ser ner på de civila vetenskapsmännen som följer med på resan och i största allmänhet uppför sig nedlåtande mot alla utanför deras egen grupp. Det kan inte ha varit lätt att tillbringa två år tillsammans med sådana spänningar mella olika grupper. Kanske var det också främst motsättningarna som Johansson nedtecknade i dagboken för att få utlopp för sin frustration. Det som fungerar nämner han kanske inte så mycket om.

 

Konst och föremål rörande Carl Skogman i Sjöhistoriska museets samlingar (extern länk)

Carl Skogman (extern länk)

Artikel om Karl Johan Johanssons resedagbok (extern länk)

Vad sägs om att dyka på en supertanker?

Tidningsartikel

I Sydkinesiska sjön på 64 meters djup ligger en svensk supertanker. Den sjönk där den 6 oktober 1969 efter en serie explosioner ombord. Fyra personer avled och olycksorsaken har varit omdiskuterad. I dag har vraket blivit en sevärdhet för dykare med turer som utgår från öar i Indonesien. Vraket är helt överväxt av koraller som tillsammans med alla de fiskar som trivs där tydligen gör det till ett mycket intressant dyk. På Youtube finns flera filmer;

https://www.youtube.com/watch?v=fFwa_Ajw0Es

Jag kom att läsa om det här när vi i somras kontaktades av Pebbles Karlsson Ambrose. Hon skrev att hon hade papper om en fartygsolycka som hon ville skänka till våra samlingar. Det var en samling av fotografier, tidningsurklipp och anteckningar från hennes bonuspappa. När olyckan skedde var han elektriker ombord på supertankern ifråga, Saléns T/T Seven skies byggd 1965. Pebbles skrev att hon som barn ”andlös satt i hans knä och fick höra om dagen han överlevde”.

Bonuspappan Björn Edholm gjorde sina anteckningar strax efter olyckan, och skrev då på brevpapper från det lyxhotell i Singapore dit de överlevande fördes. Så här skriver han bland annat ”Vi försökte ro bort från Seven Skies för att inte dras med när hon sjönk. Det var nästan omöjligt att få grepp om årorna och någon kraft bakom årtagen gick knappt att få. Orsaken till detta var att allt och alla var täckta av svart olja. Vi lyckades komma fri från skrovet i tid, det sjönk 15 minuter efter explosionen”.  Snart plockades de upp av en japansk trålare.

Handskrivet brev

Tack vare Pebbles och hennes bonuspappa finns nu den här dokumentationen i vårt arkiv. En påminnelse om att ett fartyg också i modern tid kan vara en utsatt farlig arbetsplats.

Matrosen och hans flicka

I förra veckan såg jag plötsligt den här fina bilden när jag letade efter en annan sak som ligger i samma låda i arkivet. Färgerna är fantastiska, särskilt när man tänker på att bilden är över 150 år gammal, tryckt i Stockholm 1852 av Huldberg P A.