Samlarna

Bakom kulisserna på Sjöhistoriska

Stentryckeri i fält

 



Som museiintendent behöver man ha ett hum om hyfsat mycket. Att skaffa sig specialistkunskaper inom många av våra maritima ämnesområden, från ammunition till numismatik, är en omöjlighet både i tid och prestation. Därför blir vi alltid lika glada då vi lyckas knyta kontakt med riktiga experter inom ett visst område. En sådan specialistgrupp besökte mig nyss i ett av våra magasin: Föreningen Litografklubbens Arkiv. De ville titta på en fältpress vi har i våra samlingar. Kring ett föremål som tidigare bara varit benämnt vid sitt namn, fick vi nu en massa intressant information och dokumentation. Entusiasterna lärde mig följande:


Denna tunga, lite skadade trälåda är en tryckpress för stentryck i fält från första hälften av 1800-talet. Häri fann vi det mesta som tillhör ett stentryckeri. Troligen har den förts med ombord för att användas vid tryckning av litografier. Att konstnärligt avbilda strandlinjer, kartor och annat ingick i utbildningen för officerare under denna tid, då kamera eller annan avbildning inte var brukligt. 


Foto Brigitta Modigh


Föreningsmedlemmarna förklarade hela förfarandet från hur man från övertryckspappret för över text eller bild spegelvänt till stenen och efter diverse moment valsar i tryckfärg och drar igenom pressen. Spännande är också stentryckarkonstens historia: Alois Senefelder uppfann den litografiska metoden 1798. Den som först fastnade för tekniken var Johann André, en tysk musikförläggare, och tack vare honom och hans son Johann Anton spred sig tekniken över världen under början av 1800-talet. Sonen Johann Anton  for 1799 för att köpa Mozarts kvarlåtenskap av änkan Constanze. På väg till Wien fick han kontakt med Senefelder och erbjöd honom 2000 floriner om han startade ett tryckeri i hans hemstad Offenbach. Senefelder accepterade och Johann Anton for vidare till Wien och köpte 270 verk av Mozarts änka. Musikförlaget i Offenbach finns fortfarande kvar och ägs av ättlingar till Johann André. Det bombades svårt under 2:a världskriget och man kunde inte återfinna platsen. För 15 år sedan, då man skulle bygga tunnelbana i Offenbach, hittade man en massa litografiska stenar med noter på, som efter kriget använts till att laga bombskador med. Ett par av dessa skärvor finns på Litografiska museet.  

Det första tryckeriet i Sverige var Scheeles litografiska tryckeri. Det öppnade på Köpmangatan i Stockholm under 1820-talet.

Visst blir man nyfiken och vill veta mer? Föreningens främsta uppdrag är att förvalta och driva Litografiska museet. Jag tänker ta mig dit i vår och lära mig mer, kanske till och med prova på!


Läs gärna mer om detta föremål på vår webbsida.


 


Fotografier tagna av Hans Orstadius, SMM.

 

Har ni ritningen till min båt?

Det är nog den vanligaste frågan till arkivet. Svaret då? Ja det brukar väl bli något i stil med. ”det kanske vi har, vad är det för båt?”. Om man är ägare till exempelvis en Tumlare eller en M22 då är det lätt. ”Visst har vi det, vill du ha kopior?” Men i de flesta fall är frågan början till en lång rad av frågor och svar. Vet du vem som ritat båten? När är den byggd? Hur lång är den? Vem beställde båten? 

M22 2008:6:17:1


Att leta efter ritningar och information till en äldre träbåt är oftast ett riktigt detektivarbete. Men även om en hel del ritningar har försvunnit av olika anledningar så är det många som hittar sin båt i arkivet och de som hittar rätt blir alltid lika glada. Letar du efter ritningar till din båt, sök därför gärna efter den i sökfunktionen på vår hemsida. Många ritningar kan man se bilder av, men skulle bilden ännu saknas i databasen kan man alltid beställa kopior från arkivet. Skulle du behöva lite mer tips och råd om hur man går tillväga är du naturligtvis välkommen att kontakta arkivets personal.

Slit och släp

 

Man blir sliten av inventering! Att klättra, krypa, tränga sig in för att leta med ficklampa efter ett ynka litet föremålsnummer på en orubbar praktpjäs tar på krafterna. Kanske skulle man tillåta sig att sjunka ned en stund i Birger Jarls gamla aktersoffa? Kanske dra en yllefilt från skonertskeppet Hoppet av Länna från 1878 över sig? Doppa en 70 år gammal skeppsskorpa i en lite rostig bleckmugg med te? Eller varför inte se om denna fina "fåtöljsäng" fortfarande går att fälla ut? Här på granatäppelmönstrat sammet kan jag förstrött bläddra en stund i min Handbok för truckförare.

 

 

 

Foto: Susanna Allesson Nyberg