Samlarna

Bakom kulisserna på Sjöhistoriska

Rapport från inventeringsarbetet

 

Foto Susanna Allesson Nyberg

Så här kan det se ut då man dissekerar en pall i ett museimagasin. Allt innhåll plockas ur, inventeras och sorteras. Alla nytillkomna uppgifter noteras i vårt datasystem Marketstore. Vem som helst kan söka direkt i Marketstore. Här på vår webbsida, under Samlingar, hittar man ingången. Alla föremålsposter är inte tillgängliga än, men blir det undan för undan då vi säkerställer innehållet och förser dem med bild.

Stefan Bruhn och Jan Claeson på bilden sysslar vanligtvis med modellbyggeri  och arbetar med de små detaljerna snarare än föremål i originalstorlek. 

Foto Susanna Allesson Nyberg

Vårt mål är att samtliga föremål ska fotograferas om det inte redan är gjort. Vi fotograferar dels själva, men till vår hjälp har vi också en av myndighetens fotografer Anneli Karlsson, som tar mer än bara översiktsbilder. Hon kryper nära detaljer och ger föremålen ytterligare en dimension. Här har hon valt ut en pall från af Chapman att fota.

Förutom god kunskap om våra samlingar och att vi hittar fram till guldkornen resulterar arbetet i riktig ordning och reda!

Foto Susanna Allesson Nyberg

 

Och under arbetets gång känner vi oss ständigt bevakade från ovan....

Helmask för dykeri

varvsbild från 1946

 

Under arbetet med att sortera och vårda samlingarna i fotoarkivet har turen kommit till Bernt Fogelbergs (1925-2008) samlingar. Bernt arbetade på Neptunbolaget  i Stockholm, men var på fritiden en hängiven Båtolog och var en av dem som startade Klubb Maritim i Sverige. Han fotograferade från det han var tonåring och i stort sett fram till det han avslutade sin tillvaro.

Denna för fartygsentusiaster trevliga bild togs våren eller hösten 1946. Motivet föreställer Hammarbyverken i Hammarby sjö och de vita skärgårdsbåtarna ligger för rustning men det som är båtologiskt häftigt är tankbåten Pan till höger. Inköpt av Stockholms Rederi AB Svea  tillsammans med systern Rane från Engelska flottans ”surplus”, dvs ett utrangerat tankfartyg av typen ”Chant” byggt inför invasionen av Normandie. Väldigt enkelt byggd med raka plåtar blev väl inte fartyget någon direkt skönhet men billigt att bygga. Den typen byggdes i stora serier. Sveabolaget hade vid denna tid sålt iväg en hel del äldre tonnage till bl.a. skrothandlare i England och för bl.a. inkomna medel från detta byggde man en flytdocka till Finnboda Varf  som man ägde. Med på köpet kom två tankfartyg varav den ena syns här.
Hammarbyverken är sedan länge nedlagt och på platsen växer bostadshus fram, en vanlig företeelse i Sverige då efterfrågan och prissättningen gynnar strandnära bebyggelse.

 

Text: Carl-Gunnar Olsson, fotointendent

"senast siktad 8 mars"

I fredags var jag på ett seminarium anordnat av CEMAS, Centrum för maritima studier, ett samarbete mellan Stockholms universitet  och Statens maritima museer. Hanna Jansson som är doktorand i etnologi  presenterade där sitt avhandlingsprojekt som handlar om långfärdsseglares reseberättelser på Internet. Det var många intressanta saker som kom upp, men en sak som jag tänkte lite extra på i relation till äldre tiders sjöfarare, var de extremt snabba kommunikationsmöjligheter som finns idag och hur vi vid resor idag förväntar oss att få nyheter om våra anhörigas väl och ve nästan dagligen. 

I Sjöhistoriskas arkiv finns en brevsamling  som tydligt visar hur svårt det var att få nyheter och hur länge man kunde få vänta på  besked om vad som hänt en anhörig före mobiltelefoni och Internet.

foto av Ernst Anstrin

15 år gammal tar Ernst Anstrin tjänst på flottans fregatt Vanadis och när han är 23 år tar han tjänst på det engelska barkskeppet Devana. Ernst skriver under sina resor brev hem och breven finns bevarade i Sjöhistoriska museets arkiv. Det sista bevarade brevet från Ernst skriver han den 13 september 1879 till sin syster Lotten.

Ernst sista brev hem

”Hjertligt tack skall du hafva för ditt brev hvilket jag emottog i går brefvet har varit först i Samasang (?) sedan i Souabaya, nu i Bankok. Det är det första bref jag har fått. Det gläder mig hjertligt att höra du ska gifta dig och jag sänder dig nu mina bästa lyckönskningar både till dig och Knut Thomée. _ _ _ Jag skall välan hem också att försöka om någon vill hafva mig, man kan ej spara några penningar förutan att hafva en liten snäll hustru. Wi gå nu härifrån till London direckt, der vi inträffa omkring februari eller början af Maj och då kommer jag rätt hem. ”

Det här blev det sista brevet Ernst skrev hem och hans förhoppning om att se sin syster till våren kom aldrig att infrias.

Under våren måste hans familj blivit orolig och undrat varför han inte hör av sig. Nästa brev i samlingen är därför skrivet i London av en person som heter Granlund.  Brevet är daterat 4 maj och där framgår att Granlund fått i uppgift att höra sig om vad som kan ha hänt med  Devana. Brevet slutar med ett PM skrivet 5 maj där det står:
"Jag hör idag med ledsnad att "Devana" anses som förlorad både af Rederi och Assurance."

Ernst svåger skriver sedan till Devanas redare, James Gibb, och frågar efter nyheter. Den 14 maj får han till svar att allt hopp om att skeppet ska vara i säkerhet nu måste överges. Hon sågs senast den 8 mars, men har med all säkerhet förlorats i de stormar som härjade på Atlanten runt denna tid. Brevet avslutas med en förhoppning om att besättningen kanske ändå kan återfinnas, men att chanserna är små.

Familjen ger ändå inte helt upp hoppet utan skriver sedan igen i september och frågar om nyheter. Den 8 september får man ett sista brev från James Gibb där han skriver att inga nyheter alls har hörts om Devana och att de inte finns några tvivel om att hon är förlorad tillsammans med hela besättningen. Det här svaret får man ett år efter det att Ernst skrev sitt sista brev hem, ett år av ovisshet och väntan.