Samlarna

Bakom kulisserna på Sjöhistoriska

att cykla till sjöss...

 Velocipedbåt Albert Anderson

I Sjöhistoriskas arkiv finns ritningar till många olika typer av båtar, framdrivna med segel, ånga, motor eller åror. Ett av de mer udda framdrivningssätten är något som kallas "velocipedbåt". Båten är utrustad med en cykelram med sadel och trampor, och skulle helt enkelt drivas fram genom trampning. Båten är ritad 1897 för en grosshandlare som hette Lund. Om  båten blev byggd vet jag tyvärr inte, inte heller vad den var tänkt att användas till. Men nog väcks fantasin vid tanken på grosshandlaren som cyklar omkring med sin båt, om han nu tänkte cykla själv?

Linjeritning till velocipedbåt

Ritningen finns i Albert Andersons samling. Albert Anderson är främst känd för att han ritade många skärgårdskryssare och andra snabba segelbåtar, men han var en tidig motorbåtskonstruktör, samtida med sin mer namnkunnige kollega, C G Pettersson. I fallet med cykelbåten har han fått lite hjälp, ritningen som visar "maskineriet" är inte signerad Albert Andersson, men har en stämpel med namnet Erik Hedlund. Vem Erik Hedlund var vet jag inte, men kanske en ingenjör som Albert Anderson bad göra en ritning på själva trampkonstruktionen.  Som så ofta väcks nyfikenheten och jag börjar ställa fler frågor än jag kan besvara när jag tittar lite närmare på ett enstaka dokument.

Albert Andersons ritningssamling håller för tillfället på att skannas och publiceras på vår samlingssida.  

En dag vid Högmarsö 1962

 Högmarsö varv. Foto Bo Palmquist

Ett fotografi från ca 1962 i Sjöhistoriskas fotoarkiv, fångad av Bo Palmquist, Stockholm. Bosse var och är sommarboende vid Stämmarsund på Blidö men här har han tagit motorbåten till Högmarsö varv, på denna tid ägt av Transportbolaget, kallat TB. De hade här ett pråmvarv men det kom i början av 1960-talet fungera som uppläggningsvarv för utrangerat tonnage. Sålunda ser vi längst till vänster det tomma skrovet av TB:s bogserbåt Hugin som lades upp under sjömansstrejken 1960, Något år senare skall den ha apterats till pråm genom att överbyggnad revs och maskineriet gick till skrot. Nästa båt i raden är Waxholmsbolagets mindre lyckade förvärv, det f.d. kust- och skärgårdsfartyget Albrektsund inhandlat för låg penning från Marstrands Rederi AB på Västkusten detta år. Motorn i fartyget hade dock den egenheten att den ofta tjuvstannade och skulle man lägga in back, var maskinisten tvungen att stänga av, lägga in backslaget och sedan sätt igång motorn igen. Inte så lyckat så fartyget lades raskt upp vid Högmarsö varv för att året därpå, minus motor, säljas till en privatperson för att bli ungdomslokal. Hamnade sedan utanför Fredhäll på Kungsholmen i Stockholm som verkstadslokal men sjönk, bärgades av Lodbrok och tippades av vid Frihamnen där fartyget brändes ur och skars ned till skrot. Mellanbåten är Östanå I som fortfarande finns kvar dock tämligen hårt renoverad men i trafik som utflykts- och restaurantbåt ofta till Vaxholm och längst till höger Waxholm III:an som efter att tjänat som flytande restaurant i Vaxholm renoverades och ombyggdes av nuvarande ägaren för att glida runt i Stockholms skärgård på den s.k. 1000 öars kryssning.

 

Text: Carl-Gunnar Olsson, fotointendent

Sjörövare så som Marcus Rediker beskriver dem

 Piratflaggan i "Vem är pirat?"

En av fåtalet piratflaggor i världen som sägs vara äkta. Den tros komma från Nordafrika och ägs av Ålands sjöfartsmuseum. Flaggan finns för närvarande utställd i Sjöhistoriskas utställning "Vem är pirat?".

 

Nu är det återigen dags för Pirates of the Carribean på bio…och den har som bekant fått mycket blandad kritik. Undrar hur många "fortsättningar" det kommer bli till slut. Jag har som anställd på Sjöhistoriska museet fått förmånen att gång på gång få fördjupa mig i sjöröveriets historia, framförallt i Karibiens och Atlantens pirater.  Om ni vill veta mera om de piraterna så kan jag verkligen rekommendera den amerikanske historieprofessorn Marcus Rediker. Han skriver på ett mycket intressant och levande vis om sina rön som bygger på grundlig forskning i de källor som finns, till exempel i samtida engelska och amerikanska tidningar och i rättegångsprotokoll. Rediker menar att i sjöröveriet under den här tiden fanns ett stort mått av samhällskritik. Sjömän lockades att bli sjörövare eftersom piraterna genom sin demokratiska organisation utgjorde en skarp kontrast till de fruktansvärt hårda och hierarkiska arbetsförhållanden som rådde ombord på örlogs- och handelsfartyg.   Läs mera i boken "Pirater" av Marcus Rediker, Karneval förlag 2006. Han har en intressant och läsvärd hemsida.

Vem är pirat? Utställning på Sjöhistoriska

Från Sjöhistoriskas utställning "Vem är pirat?" som för närvarande visas på museet.

 

Rediker skriver historia med ett underifrånperspektiv som har vanliga människor och deras kamp för ett bättre liv i centrum.   Den 10 juni i år är man att gratulera om man arbetar på Statens maritima museer – för då kommer nämligen Rediker till oss och föreläser om "Black Pirates, or Slave Revolt at Sea: The Case of the Amistad 1839". Föredraget handlar om rättsfallet rörande slavskeppet "Amistad" som även har filmatiserats av Steven Spielberg.  Han är till råga på allt en fantastisk föreläsare. Jag hörde honom på ett seminarium i Amsterdam på 1990-talet.

3-mastade barken ANTON

  



2007 köpte museet in denna målning från Stockholm Auktionsverk. Konstverket saknar signatur och är en ganska medioker, platt målning. Hur kommer det sig då att museet valt att samla in detta fartygsporträtt utfört av en anonym konstnär och utan större konstnärlig skicklighet?


Jo, målningen föreställer den tremastade barken ANTON, byggd 1877 i Bremerhaven i Tyskland. Hon kom till Sverige först 1901, då hon köptes från Stavanger i Norge och hamnade på Väddö i Roslagen. Denna berömda bark var en tid ett av Roslagens största fartyg och en stolthet för många stora skeppare som seglat henne. Äventyren var många och berömdheter har trampat hennes däck.


Vi ser ANTON visande styrbord sida och seglande dikt bidevind för babords halsar. De fyra signalflaggorna  JLVH är hissade i mesanmasten  och utgör ANTONS namnsignal. I stormastens topp hänger namnvimpeln med texten ”ANTON”.