Samlarna

Bakom kulisserna på Sjöhistoriska

Flygplansmodell av Blériot XI

 

Modell i våra samlingar av ett Blériot XI

I vår samling har vi många små fina flygplansmodeller som mest får mig att tänka på Mulle Meck! I några sittter det små figurer jag tidigare inte reflekterat över. Efter att nu ha sökt lite mer information kring flygplanssorterna ser jag ju att det inte är vilken pilot som helst som sitter där. Det måste föreställa fransmannen Louis Blériot i egen hög person. Bleriot blev känd 1909 då han den 25 juli blev den första att flyga över Engelska kanalen. Han hade lärt sig själv att flyga med maskiner han utvecklat och byggt "för egen maskin" helt enkelt.

Blériot var född 1872 och var ursprungligen ingenjör. 1906 började han att ägna sig åt flygning och redan året därpå lyckades han göra sin första flygtur. Monoplanen han utvecklade uppkallades efter honom själv med efterföljande serienummer. Han blev Frankrikes ledande flygtekniker och var chef över sitt företag AB Blériot Séronautique fram till sin död 1936 i Paris.

Barn som pekar på en Blériot som flyger över vatten

37 minuter tog det för Louis att flyga sin Blériot XI över Engelska kanalen. 1000 pund vann han av Daily Mail, som utlyst belöningen till den förste som lyckades med detta.

Den översta bilden visar vår modell av en Bleriot XI, just en sådan han flög över kanalen 1909. Och se på mitt försök till närbild nedan av piloten i förarsätet. Nog påminner figuren om Bleriot på fotot med sin stiliga mustasch?

Närbild av figuren i Blériotplanet i samlingarna            Fotografi av Louis Blériot            Frimärke föreställande Blériot i flygplan

Carl Cederström var en av de som imponerades 1909. Han köpte själv en Blériot XI och gick i Louis Blériots flygskola i Pau i södra Frankrike. 1910 anordnades en flygtävling över Öresund. Efter motorfel, nödlandning och reparation kunde Cederström genomföra flygningen mellan Malmö och Köpenhamn och blev Sveriges flyghjälte.

Vill ni se en riktig Bleriot XI, spana in tekniska museets fina exemplar. För bara tre år sedan renoverades den från vrak till certifierat uppvisningsplan. Läs mer om detta på deras hemsida, se länk nedan.

Modellplanet i vår föremålssamling

tekniska museets webbsida om sitt Blériotplan (extern webbsida)

Tekniska museets webbsida om Blériot XI i Sverige (extern webbsida)

Mina tankar om sjöfart, utveckling och framtid

Entrén till utställningen med bild av butikshylla 

Sjöhistoriskas utställning Shipping & Shopping presenterar sig själv med högdefinierade fotografier av kryddburkar, uppradade på en butikshylla. Färgglada burkar med curry, chili, peppar; en burk för under tjugan. I lokalen breder ett fält av fartygsmodeller ut sig. Förkrympta står de fastnaglade på imaginära vågor; jämför sig med varandra. En vikingaskuta vaggar utan rörelse förbi ett modernt lastfartyg, obrydd om tiden som egentligen borde skilja dem åt. Ångbåtar klädda i råsegel markerar ett tekniskt skifte från vind till ånga. Jag går längre in i utställningen, bland de färgglada containers som fyller salen. Suecia var det första skeppet som gick på diesel i Sverige. Det var 1912. Den tekniska utvecklingen har gjort världen mindre. Den har gjort världen transnationell, på ett sätt som tidigare inte varit möjligt. Ingenting är längre dyrt för att det kommer långt bort ifrån. Havet är ett ingenmansland, men internationellt brukat och bevakat. International Maritime Organization (IMO) är det FN-organ som förväntas styra upp sjöfartspolitiken. Påtryckningar från EU har bland annat drivit igenom miljökrav på bränsle. Det tackar Östersjön för!

Världen har blivit mindre och det var först med båtarna som den kunde globaliseras

Det har både sina för- och nackdelar. Under nittonhundratalet fanns tre stora varv i centrala Stockholm, men i och med framför allt förbättrade arbetsmiljölagar och höjda löner, avvecklades de. Industrin för fartygstillverkning har nästan helt flyttat till utvecklingsländerna i Asien. När rederierna sedan använt slut på fartygen, så skickas de tillbaka till Asien. Jag läser på en kubisk informationsskylt, att ungefär 90 % av världens fartyg hamnar på någon strand i antingen Bangladesh, Indien, Pakistan eller Kina. Där plockas fartygen isär med bara händerna; av barn och vuxna, ofta utan verktyg eller skydd. Eldsvådor och explosioner dödar. Vassa kanter och tunga delar krossar och skär. IMO arbetar sakta för att göra omständigheterna bättre för arbetarna. Men det är svårt när redare väljer den billigaste vägen ut. De som sitter inne på pengarna sitter också inne på makten. Globaliseringen har helt klart sina för- och nackdelar. I industriländerna slipper vi däremot som oftast uppleva den tråkiga sidan av myntet.

Sjöfarten har hjälpt till att möblera om ekonomiska och sociala strukturer i våra samhällen

Men ingenting sker i ett vakuum. Skeenden uppmuntrar vidare skeenden, men inte på det sätt som dominobrickor faller i prydliga och förutsägbara led. I och med rörelsen över världens hav har sjöfarten också möblerat om i jordens artbestånd. Med fartygen har arter som råttan spritt sig, etablerat sig och konkurerat ut andra arter. På gott och ont har européer medvetet fört tillbaka grödor från andra kontinenter, vilka nu ses som helt naturliga i vår miljö och matkultur. T ex potatisen. En sådan viktig gröda för Europas tidigmoderna och moderna historia! I modern tid ser vi också hur arter sprids via sjöfarten. De reser i smyg med barlastvattnet. På Östersjöns botten har vi bland annat funnit skeppsmask, vilken livnär sig på våra vrak.

Havet delar och döljer kontinenter från varandra

Men med fartyg har vi bundit samman världen; gjort den till ett system med lagar och ekonomi som styr. Bara framtiden kan förtälja dagens påverkan. Längst in i utställningen finner jag en modell av fantasifartyget E/S Orcelle. Hon är ett fartyg som varken kräver olja eller barlastvatten. Istället går hon på vind-, sol- och vattenkraft. Ett fartyg utan miljöpåverkan! Kanske är det så framtiden ser ut? Det är hur som helst ett gott tecken att hon i alla fall finns som vision, i huvudet på redare och ingenjörer. Kanske driver IMO även igenom en lag som på allvar förbättrar situationen för arbetarna på Centralasiens stränder? Man kan alltid drömma.

Text: Pernilla Donner, praktikant

"JULEDAG. Folket mistade sin Afton Sup"

ritning till ostindiefarare


I november 1745 påbörjade Ostindiefararen Cronprins Adolph Friedriech sin resa mot Kina. Vid jul ett år senare hade man nått Mauritius. Om den julen berättas i en dagbok, troligen skriven av bröderna Israel och Herman Johan Reinius. Av dagboken framgår att just den här julen blev något av en besvikelse.

”Onsdag d. 24 December

Tog ner fockrån och förde henne till Bengsaln: förde ved ur Skogen till Bengsaln; Tjärades Skeppet utombords & gjordes rent överallt. Efter det nu var Jule Afton, koktes för Besättningen Gröt, vartill togs 50 skålpund Risgryn, 2 kan. Bomolja & 5 skålpund Socker; om Natten förövades ett liderligt väsende ibland en del af Folket, med supande, svärande, slagsmål, så att det sovande blev därav oroade; tvenne af Kvartersmästarnas Kojor sönderskurne;

Torsdag d. 25 December JULEDAG

Vackert väder; om Morgonen vid Solens Uppgång hissades Flagg & Gös; Skantz & Märskläden sattes till och Flagg på Bengsaln; hades Gudstjänst, varutinnan Prästen i högsta måtto straffade och af Guds Ord föreställde den gruvliga levnad, som i förleden Natt bedrevs etc., Idag gavs färst, och var ärnat en dubbel Ranson Punsch till mans, men gavs nu ej, Folket mistade sin Afton Sup. 

Fredag d. 26 December.
Hölls Predikan, gavs färst, men ingen Punsch.”

 

Man kan i de kortfattade orden verkligen känna besvikelsen över att den utlovade punschen uteblev.

Om övriga jular under resans gång står inte mycket. 1745 står det bara kortfattat ”Julhelg”. 1747 däremot så kan man läsa ”Om Aftonen koktes Julgröt och gafs Pounsch”.

Den 27 juni 1748 gick bröderna i land i Göteborg där de gladdes åt att ett brev från deras föräldrar låg och väntade. Brevet visade att föräldrarna fortfarande var i livet, kanske hade de inte hört något från dem under hela resan. Jag hoppas att de fick fira julen hemma det året.

 

Ordförklaring:

Färst = färskt kött

Bengsalen = magasin (från engelskans Bankeshall).

 

Dagboken finns i avskrift i Sjöhistoriska museets arkiv (arkivnummer 1968:779).
Den avbildade ritningen finns också i arkivet (arkivnummer SR 2112).
Stavningen har normaliserats och texten kortats något.

En hälsning från julen 1919

Handskriven jultidning "Apparaten

I våra arkivsamlingar finns en handskriven ganska tjock tidning skriven till julen 1919 ombord på den tremastade barken Bohus. Den heter Jultidningen Apparaten och är välskriven med flera intressanta artiklar. Här ett utdrag:

”Julen står för dörren. Det är ej endast de otaliga av konstapel  Persson förfärdigade bordsalmanackerna som bebådar högtidens snara inträdande. Nej, tecknen äro många. Timmerman ’Bohus’  tusenkonstnär, har bland annat gjort en apparat, som skall fylla ett länge känt behov. En ej ringa del av den stundande julens glädje kommer, hoppas vi, att destilleras ur den kannan.

”Oscar” gick redan i Nordatlanten till en sällare värld, lämnande enbart sorg och saknad efter sig, frånsett den läckra blodpalten och kotletterna. Häromdagen befriades en av hans tre efterlämnade släktingar från detta vanskeliga jordelivs börda, och samtidigt utsändes från köksdepartementet i form av ”kabyssorder” meddelandet, att om ett par veckor skulle en (?) av de nu överlevande få lämna den dragiga, oturliga grisburen för att i värme och ro få trona på ’Bohus’ julbord. …Den skönaste tavlan skall för redaktionen av denna Jultidning vara den, som vi hoppas får ses i skansar och hytter på ’Bohus’ under juldagarna, då efter en riklig förplägnad av vått och torrt, besättningen lossar på svångremmen, tänder snuggorna och med denna tidning i händerna kastar sig i kojen för att läska sin själ med en rörande julhistoria. Att se den tavlan är redaktionens önskan förutom till alla ombord på ’Bohus’: EN TREVLIG OCH STARK JUL.

De två företeelser som artikeln i tidstypisk anda skämtar om ses i illustrationerna ovan.

Originaldokument signerat av den ryska kejsarinna Katarina den stora finns bevarat på Sjöhistoriska museet

Historia och politik

I vårt arkiv har vi ett märkligt dokument på ryska. Det uppges vara den ryska kejsarinnan Katarina II:s originalorder till sin amiral prins Nassau-Siegen inför slaget vid Svensksund år 1790. Slaget vid Svensksund är det största sjöslaget i svensk historia. Det ägde rum i Finska viken och utgjorde en kraftmätning mellan de svenska och ryska flottorna och innebar slutet på ett krig som hade varat i tre somrar (på vintern blev det is på Östersjön och man åkte hem strax innan dess för att sedan starta kriget  igen nästa vår).  Ryssarna hade framgångsrikt försvarat sitt land under det svenska anfallskriget men det sista slaget blev en stor seger för Sverige, mycket på grund av att vinden gynnade de svenska skeppens position. De små kanonsluparna och barkasserna av F H af Chapmans konstruktion pilade dessutom mellan de ryska skeppen och åstadkom stor förödelse och många döda. Fred kunde slutas mellan kusinerna Katarina II och Gustav III. Inga landavträdelser gjordes. Jag minns att när jag förr hade visningar på museet kunde säga att kriget slutade oavgjort.  Det dröjde dock bara sexton år och så var Sverige och Ryssland i krig igen.  Det kriget ledde till att Finland separerades från Sverige och i stället blev en autonom del av Ryssland år 1809.

Dokument med kejsarinnan Katarina IIs signatur

Slutet av dokumentet (ÖH 262) med den ryska kejsarinnans underskrift.
Fotograf: Anneli Karlsson.

 

Det är intressant att se på vilket sätt det här dokumentet kom i museets ägo. Det kom till museet år 1940 genom en okänd givare som i sin tur hade köpt dokumentet av en samlare som sålde dokumentet ”till förmån för Finland”. Det här var mitt under finska vinterkriget och det gjordes säkert politiska paralleller. Gick det att vinna över ”ryssen” 1790 så skulle det väl kunna ske igen.

Både dåvarande krigs- och riksarkivarien intygade dokumentets äkthet .

Modell av kanonbarkass 

Fotograf: Johan Jonsson (Fo132045DIA)

 

Fotografiet föreställer en fartygsmodell (Ö 45) ur våra föremålssamlingar. Modellen gjordes ungefär samtidigt som kanonbarkassen den föreställer byggdes . Kanonbarkassen var en av de fartygstyper som F H af Chapman konstruerade för skärgårdsflottan.  I Sjöhistoriska museets utställning ”Klart skepp!”  visas  flera av de skeppstyper som användes i kriget mot Ryssland 1788-1790. Och modellerna är alltså från 1700-talet!